I am Absinthe

Absint är en malört- och anisbaserad spritdryck av hög alkoholhalt som började tillverkas i Schweiz (närmare bestämt i Couvet, nära den franska gränsen) i slutet av 1700-talet. I mitten på 1800-talet blev drycken ofantligt populär hos den franska överklassen och det dröjde inte länge innan drycken spred sig till alla samhällsskikt. Caféer och barer serverade stora mängder av drycken och klockan 17 varje eftermiddag talade man om ”l’Heure Verte” – den gröna timmen som syftar till dryckens ofta intensivt gröna färg.

Drycken blev även en favorit hos samtidens främsta kulturpersonligheter. August Strindberg kom i kontakt med drycken under hans vistelse i Frankrike och den omnämns i några av hans verk. Pablo Picasso, kubismens fader (tillsammans med Braque),  ska även han ha influerats av absint. Andra dåtida storheter som uppskattade drycken var Vincent Van Gogh, Arthur Rimbaud och Ernest Hemingway (som föredrog att dricka drycken på sitt eget sätt – med champagne).

Efter påtryckningar från vinindustrin (som hade börjat återhämta sig) och från samhället i stort förbjöds drycken i Frankrike, Schweiz och andra europeiska länder i början av 1900-talet. Detta efter en rad tragiska händelser där bland annat en man sköt ihjäl sin familj efter att ha druckit absint (och en rad andra alkoholhaltiga drycker, bör tilläggas). Motståndare till drycken talade om ”absintism” och menade att människor, under influens av drycken, blev mer eller mindre galna och oberäkneliga. Man pekade även på samtidens konstnärer och hur destruktivt och omoraliskt deras leverne var.

Idag har drycken åter igen blivit populär och de flesta länderna har hävt förbudet. Det är dock svårt att hitta bra sorter som är destillerade enligt rätt metod då namnet absint inte är skyddat som exempelvis whiskey och gin är.

Till själva drickandet hör en ritual man bör följa. Det klassiska franska sättet går till så att man häller i en liten mängd (3-5cl) i ett glas. Därefter läggs en flat och perforerad sked uppe på glaset varpå en sockerbit placeras på skeden. Sedan låter man iskallt vatten långsamt droppa ner på sockret som löser upp sig och blandas i absinten. Denna spädning får fortgå till önskat alkoholhalt är nådd (3-5 delar vatten till 1 del absint) varpå den nu dimmiga drycken rörs om med skeden och avnjuts.

I am the green fairy
”I am the green Fairy
My robe is the color of despair
I have nothing in common with the fairies of the past
What I need is blood, red and hot,
The palpitating flesh of my victims
Alone, I will kill France, the present is dead,
Vive the future…
But me, I kill the future and in family I destroy
The love of country, courage, honor,
I am the purveyor of hell, penitentiaries, hospitals.
Who am I finally?
I am the instigator of crime
I am ruin and sorrow
I am shame
I am dishonor
I am death
I am Absinthe”

Marie Corelli, ”Wormwood; A Drama of Paris” (1890)